Idag har man strålat samman i Katrineberg, på Finnskogen. En spårning står på agendan, ja två dagar närmare bestämt.

Vädret är vackert och temperaturen absolut perfekt för att vistas ute i det fria.

Innan ens skidorna kommit på så visar det sig att vargen gått på vägen.

Intressant att se vad som har gått här. Alfaparet? Valpar?

En “daglega” med löpblod skvallrar om att alfatiken är med i alla fall.

Två som gått fram och markerat, då är alfahannen med också.

Efter en lång spårning är det dags att stanna för en fikapaus.

Fram med smörgåsar och termosar. Skidorna blir ett bra sittunderlag.

“Röde Baron”  har nog flugit över Finnskogen några gånger. Han är pilot och jag är flygrädd. Dock har vi ett gemensamt favoritprogram, “Ice Pilot”, piloter som flyger i Alaskas vildmark.

Fantastiska människor som verkligen behärskar vildmarken.

Revirmarkering av både alfa-tiken och -hannen.

Efter dagens spårning vankas det trevligt samkväm i affären.

En flaska rödvin, Röde Baron. Undrar hur den smakar. Himmelskt, skulle jag tro.

Chili con carne med massor av chili är nog inte så dumt att avsluta dagen med.

Som vanligt hade vi mycket trevligt.

Ja, en riktig “andaktstund” skulle gubben Hedberg ha sagt.

Och kan ni tänka er – dom slog upp sina tält! Riktiga tuffingar må ni tro.

Hade ni tältat idag så hade ni hört vargarna yla, de håller nämligen till på en ås i närheten och hundarna gafflar på för fullt. Tony hörde dem yla tvärs över dalen.

Fördelen med att tälta på vintern är att man inte har några problem med att hitta ett mjukt underlag.

Det fanns ju dom som sov inomhus också.

Är frukosten klar?

Ja, och snart uppäten också.

Andra dagens spårning fortsatte i samma positiva anda.

Ett rejält revirkrafs.

Dags att avbryta och ge sig av hemåt igen.

Roland ansluter i Katrineberg.

För en kôlbulle och eftersnack runt elden.

Vi fick en härlig stund vid udden.

Roligt att träffa gamla bekanta, eller hur?

Det finns ju fler som gräddat många kôlbullar  till hungriga turister här också.

Tack för att ni kom och förgyllde vår dag, jätteroligt.

Vi ses snart igen.

Den här lilla killen kom med sin mamma för att åka hundspann, lillasyster var hemma i stugan med sin pappa.

Hundarna selas in i spannet.

-”Det här verkar intressant”, tror jag att han tänker.

Lillen och Luna står snällt och väntar på att resten skall selas in.

Lite väl kyligt idag…

Skönt att krypa ner i mammas famn.

Inne bland träden var det lite varmare, det blåste inte så mycket.

Dock en härlig dag.

Tillbaka till hundgårdarna igen.

Eftersom det var så kallt så satt vi inne i affären och åt våra kôlbullar. Efter lite skriva i gästboken så är det dags för hemfärd till den varma och sköna stugan i Kolforsen. Välkommen igen.

Tänk att ha en barnmorska i släden, det är ju inte varje dag som man har det. Hela familjen har knölat ner sig i släden , barnbarnet har fått morfar i knä’t.

Lucas är “handler”  idag när farfar är ute i vargskogen.

Tyvärr så har man ju passerat “bäst före datumet” och kommer inte att ha någon nytta av en barnmorskas kunnande. Fast man skulle önska att man hade haft just en sådan här barnmorska i sin närhet när våra två barn anlände till världen. Man får nöja sig med att ha en i släden.

Är man från det här området så har man ätit kôlbullar tidigare förstås.

Hunden hade fått följa med husse och matte på utflykt idag.

Kocken passar på att ta sig en kôlbulle också.

Eros fick en ny kompis att leka med, lite roligare än Bullen.

Jennie har tagit alla bilder idag.

Barnbarnet har fått följa med mormor och morfar för en hundspannstur.

Väl tillbaka i affären igen så blev det lite diskussioner om spår. En jämförelse mellan hund och vargspår är ju faktiskt ganska häpnadsväckande då vargens är så enormt mycket större.

Välkommen att besöka oss även sommartid. Hoppas vi ses igen.

Idag har vi en sjuåring som inte vet vad som väntar, det är helt hemligt vad som skall hända. När hon förstod att hon skulle få åka hundspann så tror jag att hon blev glad.

En glad liten flicka som skall börja i ettan till hösten.

Hela familjen i släden.

Hundarna älskar sitt jobb.

Kortturen går över tjärnar och myrar, dock är det inte riktigt så mycket snö att det är riktigt täckande för myrhål och större ojämnheter.

Men sladden klarar oftast att jämna till den omöjligaste ojämnheten.

Naturligtvis blir det kôlbullar idag också.

Skönt att sitta i pappas knä en stund.

Det blev godkänt för kôlbullarna.

Konstigt nog så hade det kommit ett brev till födelsedagsbarnet. Hon kunde minsann läsa fastän hon inte börjat ettan ännu.

Det stod hur dom skulle åka för att komma till nästa äventyr, det hade ju varit äventyr innan dom kom till oss också.

Tur att dom har GPS för det står koordinater som dom skall åka till.

Naturligtvis skrev födelsedagsbarnet i gästboken också.

Liksom mamma och pappa. Tack för att ni kom till oss, mycket välkommen tillbaka.

Titta på den här lilla videon.

Ett glatt gäng som bor på Kullerbacka gästhus i Segersta kom tillsammans med sin värd.

Roligt att han tar med dom hit för att åka hundspann och äta kôlbullar.

Bäst att kolla in släden och alla snören som ligger huller om buller.

Kamerorna kom fram samtidigt med att hundarna började selas in.

Leif och Kjell hjälptes åt att sela och sätta in dom taggade hundarna.

Han ser ganska nöjd ut tycker jag.

Bonny och Lisa visar sin otålighet med att tjuta i högan sky.

Också en Segerstabo som kommit för att åka hundspann

En glad tjej som gillade hundar.

Ludde , som skall gå på lilla spannet har fått en muscher som ger honom mycket klappar. Ludde gillar det.

Balo ligger inne med att ha rekord i höjdhoppning.

Pajas är lite avundsjuk på Balos rekord, han vill ju gärna vara den som har högsta rekordet.

Snart är alla hundar insatta.

Ledarhundarna, Bakka och Billan tycker att det tar alldeles för lång tid.

Ett sista foto innan det bär av.

Lite genomgång av Leif hur man går tillväga med broms och styrning.

Vi stannar och väntar in det lilla spannet och det vet hundarna som alltid stannar på samma ställe.

Ut på sjön bär det av med fart, tur att isen är ordentligt tjock

Äntligen har Ludde, Wolf & Ulva fått sticka iväg.

Hundarna tycker att det är kul att springa framför släden.

Inne för byte med folk i släden.

Ulva kollar av hur det står till där bak.

Det går ju mycket bra för alla som kör själv, ja förutom lite dikeskörning förstås.

Det här gillar hundarna. Dom fick många nya kompisar idag.

Tänk att alla Holländare är så trevliga, det är verkligen roligt.

Jag skar mig på tummen, förmodligen av en spretande vajer så blodvite uppstod. En bra förberedd dam hade ju förstås ett plåster att sätta dit.

Ja, hon satte ju också dit det. Kanske hon var sjuksköterska?

På med den.

Ja, det var en till som hade ett plåster framme. Vi satte på den också.

Tack snälla ni! Jag kände mig som en prinsessa som blev så väl omhändertagen.

Det var ju inte bara jag som blev justerad idag, Leif fick en nock av Wolf så glasögonen flög och skalmarna rök.

Kjell gräddade kôlbullar så det glödde i pannorna.

Det var så väldigt trevligt att ha alla positiva människor hos oss.

Mätta och belåtna så kom kaffehurran på.

Efter kôlbullen blir det kanelbulle…

”Tittut, blir det bra så här?”

Jag väntar på kort från några av er som visar hur vi körde ner i ett hål med släden, kan det vara i den där kameran kanske?

Kåsan full med kaffe tack!

Tack för att ni kom till oss. Välkommen igen.

Idag hade vi besök av en reporter och en fotograf som skulle göra ett reportage. De åkte omkring i regionen och sökte efter vinteraktiviteter som de provade på och skrev lite om sin upplevelse.

Vi började förstås med en tur sittande i släden.

Vi skulle prova ett nytt sätt att ta aktionkort utifrån hundperspektiv och riggade fast en liten kamera i mittlinan.

Ledarhundarna, Bakka & Billan blänger på mig och undrar vad fasen vi håller på med. Nu måste vi sätta igång matte, säger deras blickar.

Vi bytte efter ett tag och reportern, Olle tog platsen som muscher. Jag satt i släden och åkte för en gångs skull, härligt! Sedan bytte jag och fotografen plats.

Jag skulle tro att han fick fina kort under de snötyngda grenarna.

Han klarade galant att köra spannet.

Vi avslutade i affären med en kopp kaffe och lite intervjuande. Det skall bli spännande att se reportaget. Kanske det skulle komma ut i lördagsnumret. Vi ses igen.

Två mycket trevliga ungdomar från Frankrike hade åkt till Sverige för att hälsa på en kusin. De passade på att komma till oss och prova på hundspann.

Solen sken och det var ett underbart väder, dock så höll vi på att frysa ihjäl allihopa. Skulle tro att det var en hög halt av vatten i luften.

Men de var på alerten och hjälpte till att sela in hundarna och ta ut dem till spannet. Det märktes att de längtade till att dra släden i snön, det var ett jäkla liv, alla ville med.

Wolf var en given hund på spannet idag. Han skulle nog inte stannat hemma så länge, lika bra att ta honom på en gång.

Snömängden var tyvärr inte tillräcklig för att det skulle bli en behaglig tur. Håligheterna på myrarna lurade hela tiden så det fanns inte så långa stunder att stå bakfram och knäppa på spannet efter.

Knäppa framåt och ner i släden gick ju naturligtvis bra. Vilken glad tjej, eller hur?

Det här blev det enda fotot på lilla spannet för min del – tur att Leif tar med Nikonkameran.

Vi har bara fått upp lilla turen med 5 km. Som vanligt hade vi ju milslingan uppe till jul och skulle köra både Kanadensare och Ryssar men skogsbolaget hann före och plogade upp hela vägen kl. 5.00 på morgonen och vi skulle köra kl 12.00 – snacka om att falla på målsnöret.

En glad fransman. Tyvärr så kom Leifs bilder på villospår och kan inte hittas, de är nog ute i cyberrymden och irrar omkring. Skulle dom komma fram så sätter vi in dom också.

Bra handlers…

…men ack så kallt om fingrarna.

Hundarna är glada att vi kommit igång med släden och jätteglad att få träffa lite folk igen. Dom är så tacksamma för minsta lilla klapp och snälla ord de får ta emot.

Luna, den lilla gumman, är en riktigt snabb hund, undrar om hon skall få gå på Lucas’ tävlingsspann i vinter.

Tur att vi hade brasa tänd i kaminen så det gick att tina upp frusna händer och fötter. Kôlbullarna serverade vi inne i affären idag. Tänk att dom gillade kôlbullarna.

Humöret är det inget fel på, eller hur?

Kommer man från Frankrike så är det ju klart att de skall prova snöskoter också. Leif körde först och de körde efter. En tur över Grästjärnen och Kaxen.

Roligt att träffa er, ni är välkomna tillbaka, lite senare på säsongen, och kanske ta en längre tur.

Familjen Harper från England kom tillbaka till Sverige och Swescots trevliga stugor. Tänk att de har gäster från hela världen! Familjen var till oss o0ch åkte hundspann då och ville komma igen den här gången också. Men vi har ju ingen snö! Men naturligtvis skulle vi ta emot dom i alla fall -” hellre brödlös än rådlös” resonerade vi.

Storasyster var inte med den här gången, hon var tvungen att stanna hemma och jobba. Men småsyskonen, Anna och Joe var med och hade sina fina mössor på sig. Anna hade en jättefin huskeymössa.

Eftersom det inte gick att köra släde så fick det bli en träningsrunda med 4-hjuling och kärra.

De var alla tiders handlers.

Sluggo och Clyde tog ju förstås chansen till att bli ompysslade.

Joes fina älgmössa passar ju bra här på Finnskogen.

Liksom Annas huskeymössa.

Det gick ju faktiskt bra att sitta på renskinnen på kärran också

Utsikten är fin över bergen, dock inte blånande idag.

Hundarna vattnas när vi åkt halva sträckan. Ingen ville dock ha vatten, det var ju ingen värme.

Joe hjälpte till och vattnade hundarna som om han inte gjort annat.

Klicka på pilen så får du se hur vår lilla handler Joe hoppar på kärran sedan han vattnat hundarna.

Det var ganska kallt.

Klicka på pilen så får du se ett litet filmklipp.

En härlig sol även om den inte värmde det minsta.

Väl hemma igen så hjälpte våra handler oss att ta av selarna och krama om hundarna.

Är det inte en fin liten docka? Hon är bara fem år men kan redan både läsa och skriva.

Annas teckningar.

Joe har skrivit längst upp och berättat att han fick jobba som handler och att han hoppade på kärran.

Anna har skrivit allt det andra – tänk att hon är fem år. Det är ju fantastiskt att Joe som är sju år är så duktig för sin ålder – och de skriver med skrivstil också.

Det var så kallt och rått ute så barnen frös så hemskt så vi tog och gräddade kôlbullar på vedspisen direkt på elden (vi tog bort ringarna). Det gick ju bra att sitta i affären även om den inte var riktigt urplockad.

Titta vilken bra mössa. Man kan sticka in händerna och få ett par vantar – som har trampdynor på undersidan.

Vi tyckte att det var mycket trevligt att ha familjen Harper hos oss och hoppas att de kommer igen.

Här kommer vi att lägga in våra besökare, bussturer. Gå gärna in och läs vår dagliga blogg där vi skriver om vad som händer på Finnskogen.